mycar

Min bil 1959 Cadillac Eldorado Biarritz, tillverkningsnr. 66
ID-brickan på min bil	Jag köpte min bil 1993 i Chicago IL på annons i Hemmings Motor News. Firman som annonserade hade fem stycken 1959 Biarritz till salu. Lokaler låg i utkanten av Chicagos största soptipp. Den var så full att den nu skulle stängas och fyllas över med jord. Ägaren var därför tvungen att sälja bort alla sina bilarna för att tömma området. Att ta sig dit var inte helt lätt.
Efter ivrigt letande hittade jag till slut en gård, bakom uthus och bråte, fylld av Cadillacs, mest från 1959-60. Den billigaste Biarritzen kostade 5000$ men visade sig bestå av i stort sett bara en ram med motor och fragment av en kaross. Här fanns dock mycket annat att välja bland. Ägaren visade mig runt bland Cadillacs i alla tänkbara skick och utföranden. Här fanns också ett antal perfekt renoverade bilar. De stod en bit därifrån hos den gubbe som gjort iordning bilarna åt ägaren av soptippen.
Bland bråte och bilar stod också ett par containrar med delar till Cadillac 1959, bl.a. Eldoradodelar, lister, tri-power insug och annat godis. Slutligen hittade jag min blivande bil. Den visade sig vara helt orörd med endast en tidigare ägare. Till och med originalsuffletten var kvar. Jag bestämde mig direkt - den måste jag ha - trots att det rörde sig om mycket mer pengar än för de andra bilarna. Efter en veckas förhandlande hade vi kommit fram till ett acceptabelt pris och dessutom lyckats få en 1959 Eldorado Seville coupé på köpet, komplett med luftfjädring och tri-powerinsug!! Med en nyinköpt dragstång och hjälp av min flickvän Katrin bogserades bilarna till kusten för vidare transport till Sverige.
Renoveringen
Jag körde bilen i fem år utan att göra något åt den. Allt fungerade mycket bra och jag hade så många andra Cadillac-projekt på gång att det inte fanns utrymme för att renovera en bil som var rostfri och i övrigt fungerande. Den hade en del bucklor och småskavanker så när bilen fyllde 40 år (1999) kunde jag inte hålla mig längre så jag rev ner den i molekyler.
Jag skrapade bort all underredsmassa; rev ur motor och växellåda; demonterade hela fronten och tog bort suffletten och bromssystemet. Allt blev isärtaget för översyn och vid behov renovering. Det mesta gjordes plåtrent eller blästrades innan lack. Som tur är fick jag låna bläster-utrustning och lack-box för mindre saker av Bosse på Nordiska kylare. En ny sufflett syddes upp till mig i USA. Motorn skickades i väg för helrenovering. Listerna riktades och polerades av mig själv. Det är mycket tidskrävade att rikta och polera Eldoradolister, inga små ytor precis.
	Luftfjädringen var också isärtagen i minsta detalj för översyn och renovering. Bilen lackerades i delar. När bitarna var klara, provmonterades alla delar för att få perfekt passform på dörrar, front och luckor. Sedan var det bara att plocka isär bilen en gång till.
Nu var det dags att köra över bilen till lackverkstaden. De började med att rikta dörrarna och bakskärmarna och lackera insidan av dörrarna. Sen blev det total stopp. När det inte hände något på 10 veckor, det var maj månad och sommarens alla bilträffar närmade sig med stormsteg, blev jag tvungen att föreslå ägaren av lackeringen att vi själva skulle ordna riktningen av bilen. Vi spacklade och slipade dygnet runt en hel helg. När killarna kom på måndag morgon var det klart att maskera och lacka. Till slut blev i allafall resultatet perfekt. Nu var det bråttom. Jag hade nämligen bestämt mig för att vara med på en bilutställning kommande Lördag morgon.
När jag på måndag kväll kl. 19.00 fick vi bilen, satt bara motor och dörrar monterade. Den veckan blev det inte mycke sömn. Lennart Sjöström hjälpte mig långt in på natten med sufflett och krom. På tisdag fick jag fram skärmarna och fenders-skirts. Vi skruvade hela dagarna. På onsdag natt körde jag Cadillacen till lackeringen för att hämta huven.
Tillbaka till garaget för att finsjustera huven och montera isolering och diverse emblem. Samma procedur på torsdagen: Till lackeringsverkstaden för att hämta bagageluckan och sen tillbaka för vidare skruvning. Klockan 13.00 på fredag hade jag tid hos en verkstad för att justera fram- och bakvagnen på bilen. Det tog lång tid att göra eftersom det är luftfjädring på bilen. Klockan 15.00 fick jag tillbaka bilen. Då blev det fortsatt skruvning med allt elektriskt som måste fungera.
Klockan 18.00 är vi klara för färd till bilutställningen. Innan vi kunde åka måste familjen packas in med barnvagn och alla tillhörigheter. Klockan är 18.30, hastig middag på Mcdonalds, sedan i väg till Sollefteå. Väl framme efter 20 mils problemfri jungfrutur med familjen blir jag tvungen att ägna lång tid åt att tvätta bilen efter månader i olika garage. Sent den kvällen fick jag tillslut lite välbehövlig sömn.
	Dagen därpå försov jag mig, hann inte äta frukost och kom ändå en timme för sent till utställningen. Men dagen blev bra och jag fick många trevliga kommentarer om bilen. Att vi dessutom fick People´s choice priset gjorde inte saken sämre. Det blev en trevlig avslutning på en hektisk vecka. / Johan